Vad är humita?
Humita är en anrättning av riven färsk majs, smaksatt med en sofrito av lök och paprika och tillagad tills den blir en tjock kräm. Rätten är typisk för nordvästra Argentina och hela Anderna – Bolivia, Peru, Chile och Ecuador – och finns i två former: inslagen i majsens egna blad och ångkokt, eller tillagad direkt i kastrull som en matig kräm. Namnet kommer från quechua ("humint'a") och rätten är äldre än spanjorernas ankomst.
Humita och tamal är inte samma sak
Detta är den vanligaste förväxlingen, och skillnaden är enkel: humita görs på riven färsk majs, medan en tamal görs på torkad majs som malts till mjöl och sedan återfuktats.
Dessutom har en tamal en fyllning – kött, kyckling, oliver – och degen fungerar som ett hölje. I humita finns ingen fyllning; majsen är hela rätten. Om det finns ost i, ligger den mitt i degen, inte som en separat fyllning.
Kort sagt: om du bet i något och hittade kött, var det en tamal. Om det var majs från början till slut, var det en humita.
De två formerna: i majsblad och i kastrull
Humita en chala: degen placeras på majskolvens egna blad, som viks till ett litet paket och knyts ihop, för att sedan ångkokas eller kokas i vatten. Det är festversionen, och den som säljs på gatorna i norra Argentina.
Humita en olla: samma deg, tillagad direkt i kastrullen under ständig omrörning tills den blir en tjock kräm som äts med sked. Det är vardagsversionen – snabbare, utan att behöva slå in den – och innehåller oftast pumpa för att ge kropp och färg.
Varifrån den kommer och när man äter den
Humita är typisk för Salta, Jujuy och Tucumán i nordvästra Argentina och tillhör samma familj av andinska rätter som man äter i Bolivia, Peru, Chile och Ecuador.
Det är sommarmat, eftersom den är beroende av färsk majs: utanför säsong blir kornet hårt och degen förlorar sin krämighet. I hemmen i norr står den på bordet tillsammans med empanadas och locro – på nationella helgdagar och vid familjefester.
Varför det är svårt här (och vad som hjälper)
Humita kräver färsk majs på kolv, med mjuka, mjölkiga korn. Just den majsen är i Sverige endast tillgänglig sent på sommaren, på marknader eller i välsorterade mataffärer; majs på burk är en annan produkt – mindre stärkelse, mer vatten, och degen blir inte krämig.
Om du bara har majs på burk eller fryst majs går det ändå: låt den rinna av ordentligt och låt massan koka in längre, eller rör ner en sked majsmjöl så att den binder. Det blir inte exakt samma sak, men det blir gott.
Majsbladen som behövs för den inslagna versionen följer med den färska kolven – ännu en anledning till att den versionen är bunden till majssäsongen. Torkade majsblad går att köpa separat i latinamerikanska livsmedelsbutiker.
Recepten
Vanliga frågor
- Är humita söt eller salt?
Salt. Majsen ger en naturlig sötma, men den kryddas med lök, paprika, paprikapulver och salt. Det är en förrätt eller huvudrätt, inte en efterrätt.
- Äter man majsbladet?
Nej. Bladet fungerar både som tillagningsform och förpackning: det håller kvar fukten och ger en rustik arom. Vid bordet viks det upp och man äter bara degen.
- Vad är skillnaden mellan humita och tamal?
Humita görs på riven färsk majs och har ingen fyllning. Tamal görs på torkat, återfuktat majsmjöl och är fylld – med kött, kyckling eller oliver.
- Kan jag göra humita med majs på burk?
Ja, men resultatet blir annorlunda: majs på burk har mindre stärkelse och mer vatten, så degen blir mindre krämig och behöver oftast lite majsmjöl eller extra tillagningstid för att binda.
Uppdaterad den 2026-08-04